PK-citat från Vasagatan 50 oktober 1, 2007
Posted by pktext in media, pk.add a comment
”Någon DDR-måtta får det väl ändå vara.”
Maja Aase, chefredaktör för Journalisten, kommenterar K-G Bergströms skrynkliga kostym och visar att det går alldeles utmärkt att kasta sten i glashus.
Gammal postning (juni): Lars ”Mejarn” Larsson augusti 21, 2007
Posted by pktext in extremism, pk.add a comment
S-riksdagsmannen och fackpampen Lars ”Mejern” Larsson har i dagarna uttryckt några högst märkliga åsikter i tidningen ”Värmlands Folkblad”.
Han ser det tydligen som ett alternativ att beväpna sig om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen i nästa val. Vad har han tänkt att göra med de vapnen? Ska han avrätta politiska meningsmotståndare? Eller bara hota dem så där lite lagom?
Det är en ståndpunkt som är så hårresande att man knappt tror att det är sant.
Media och representanter från andra partier har naturligtvis reagerat mycket starkt. Det här är ju inget som hör hemma i ett demokratiskt samhälle.
Inte.
Inte en rad. Inte ett avståndstagande.
Det kan med andra ord inte tolkas på något annat sätt än att det politiska etablissemanget tycker att det är okej att hota andra med våld. Inte så konstigt kanske om man tar i beaktande den flathet man alltid visat mot sossarnas samarbetspartners AFA och annat drägg ute på vänsterkanten.
Föreställ er det ramaskri som blivit om det varit en sverigedemokrat som yppat något liknande. Sådana är tingens ordning i det här landet.
Sverigedemokraternas representanter har utsatts för en systematiskt förföljelse, hot om våld och direkt våld under en lång rad av år. ”Mejarn” – som han skämtsamt kallas av polarna inom avgrundsvänstern – tycker tydligen det är dags att pissa ytterligare några baljor hat på demokratin och yttrande- och åsiktsfriheten i det här landet.
Jag hoppas att Sverigedemokraterna, som ändå har haft sin beskärda del av märkliga filurer i organisationen, aldrig får sådana knäppskallar i sina led.
Gammal postning (juni): Folkets representanter augusti 21, 2007
Posted by pktext in demokrati.add a comment
Det är skillnad på partier och enskilda frågor. Den politiska eliten utgörs av en ytterst liten grupp människor, men som representanter för ett parti kan de ändå sägas representera en majoritet.
Problemet uppstår när representanterna inte återspeglar medborgarnas åsikter. Där skapas ett demokratiskt underskott. De kan fortfarande hävda att de representerar en majoritet men i enskilda frågor gör de det definitivt inte.
Av regelbundet återkommande undersökningar vet vi att mellan 50 och 60 procent av svenskarna är för en mer restriktiv invandringspolitik. Motsvarande siffra för riksdagspartier är noll. Motsvarande siffra för enskilda representanter i riksdagspartier är likaså noll.
Här finns ett oerhört glapp mellan medborgare och representanter och det verkar heller inte finnas någon vilja att komma till rätta med missförhållandet.
Invandringspolitiken räknad som en enskild fråga styrs därmed av en minoritet utan någon som helst överensstämmelse med medborgarnas åsikter.
Ansåg medborgarna i allmänhet att invandringsfrågan vore den viktigaste frågan vore antagligen SD Sveriges största parti, trots hetsjakten från media och det politiska våld som utövas av diverse fascistoida vänstergrupper.
Jag förespråkar åtminstone en folkomröstning om året, jag tror att medborgarna klarar av det och jag tror att demokratin skulle må bra av det. I nuläget kommer vi dock inte att få en folkomröstning i frågor som den här, i huvudsak just beroende på att den politiska eliten vet att de inte kommer att få stöd för den förda politiken. Man behöver inte gå längre tillbaka än till folkomröstningen i Sjöbo för att se hur illa ställt det är med demokratin i Sverige.
Den politiska eliten, under glada tillrop av media, kallade folkomröstningen en skamfläck. Det var skamligt att folk röstade som de tyckte, inte som eliten tyckte.
Någonstans är det tydligen några som helt missuppfattat vad demokrati går ut på och skammen ligger i att de som inte fattat det fortfarande har makten.
Gammal postning (juni): Politiskt korrekt citat 3 augusti 21, 2007
Posted by pktext in pk.add a comment
Musikern Åsa Jinder ger sig tydligen i kast med politik också, i alla fall på sin egen blogg. Kanske bättre om hon ägnade sig åt musiken istället – den verkar hon ju ha åtminstone lite koll på.
”Nu skall Mona Sahlin ta debatten med Sverigedemokraterna. Aldeles för sent. Jag kan inte låta bli att tänka på granskningen av FI. Där personmobbing och allmänna kränkningar var vardagsmat. SD har inte varit i närheten av den bemötningen. Man har överhuvudtaget inte bemött dem. Det är skandal.”
Gammal postning (juni): Politiskt korrekt citat 2 augusti 21, 2007
Posted by pktext in media, pk.add a comment
DN:s ledarskribent Hanne Kjöller försäger sig i DN webb TV 20 april när hon diskuterar Sverigedemokraternas eventuella framtida inträde i riksdagen.
”Problemet är ju att vi lever i en demokrati.”
Behöver egentligen inte kommenteras. Säger det mesta om nivån på ledar- och debattsidan på DN.
Gammal postning (juni): Politiskt korrekt citat 1 augusti 21, 2007
Posted by pktext in pk.add a comment
Nalin Pekgul i Aktuellt den 22 april 2007, angående att ingen vågade hyra ut lokaler till Sverigedemokraterna riksårsmöte:
”För mig känns det faktiskt lite bra, att samhället så totalt tar avstånd från deras värderingar och vill inte ha med dom att göra.”
Ah, en äkta demokrat. Socialdemokrat.
Gammal postning (juni): Alf Svensson och människovärde augusti 21, 2007
Posted by pktext in demokrati, pk.add a comment
Kristdemokraternas forne partiledare, Alf Svensson, jiddrade mer än vanligt i en debattartikel i Expressen för några veckor sedan, med anledning av de tevesända debatterna med Sverigedemokraterna.
http://www.expressen.se/debatt/1.653116
Ett inlägg av helt patetiska proportioner.
Först det här med att människosynen måste avslöjas. Jaha, ännu ett måste. Alla PK-muppar återkommer ständigt till dessa måsten; vi måste ta debatten, vi måste avslöja, vi måste än det ena och än det andra.
Vore det inte mycket enklare om de faktiskt gjorde det de säger att de måste, om så bara en enda gång. Bevisa att “massinvandringen” inte existerar, bevisa att alla beräkningar på eventuella “kostnader” är felaktiga, bevisa att det är “odemokratiskt” att försöka värna demokratin, bevisa att “verkligheten” är något som bara politiker vet något om, och så vidare.
Herr Svensson skjuter in sig på SD:s människosyn, och den ska naturligtvis avslöjas. Frågorna har redan postats här ovan och svaren är självklara. De är till och med så idiotiska att man skäms å hans vägnar. Utifrån de här frågorna kan han formulera slutsatsen att den som pratar om kostnader eller begränsningar av invandringspolitiken är odemokratisk.
Jaha? På vilket vis skulle det vara odemokratiskt? Snälla, förklara.
Om det nu är så odemokratiskt så kanske vi kan ordna en folkomröstning, den allra ärligaste formen av demokrati, eller hur Alf. Jag tror de allra flesta sverigedemokrater ställer upp på det. Gör du Alf? Om inte? Vad säger det om ditt demokratiska sinnelag?
Men det blir värre. Han påstår, på fullaste allvar, att nationsgränser inte betyder något och att det är ett “måste” att det är så. Okej, jag accepterar att mannen inte har läst en enda historiebok, suttit en enda minut på en föreläsning i statskunskap eller aldrig någonsin tänkt en tanke på den västerländska civilisationen, dess ursprung och dess betydelse för demokrati överhuvudtaget. Fast med den bakgrunden är det en gåta att han blev politiker.
Samhörigheten och gemenskapen är ett av de allra viktigaste fundamenten för att människor ska acceptera ett socialt kontrakt och i förlängningen en politisk process, där man på ett fredligt sätt kan resonera och diskutera sig fram till en lösning för det gemensamma bästa.
Det skiter Alf Svensson fullständigt i.
Han skriver att demokratins viljeinriktning är odiskutabel, men hur kan han göra det när han inte ens förstått vad demokrati är, eller känner dess historia eller förutsättningarna för dess existens?
Alf Svensson hjälper hellre 10 invandrare i Sverige än 1000 i Darfur, ty han är godare än de flesta och tycker man inte som honom är man inte bara ond utan också odemokratisk
Där har vi Alf Svenssons uppfattning om människovärde i ett nötskal.
Gammal postning (juni): Mångkultur som begrepp augusti 21, 2007
Posted by pktext in begrepp, mångkultur.add a comment
Diskussioner kring begrepp och dess betydelse är alltid roande, när det gäller just “mångkultur” ofta också rätt så avslöjande för de som förespråkar den.
För att kunna diskutera mångkultur måste man först enas om vad mångkultur är och det är inte helt lätt, dels beroende på att begreppet i sig är svårdefinierat och dels på att det medvetet manipuleras för att passa olika syften i olika sammanhang.
En populär tes som förs fram i många debattforum, speciellt av förespråkare utan något som helst intresse för faktakontroll, är att Sverige “alltid varit mångkulturellt”.
Här behöver man inte ens argumentera. År 1900 var andelen utrikes födda 0,7 procent. Av dessa är det bara en försvinnande del som kan antas härstamma från länder utanför den nordiska och europeiska kultursfären.
Slutsats? Är man mångkulturförespråkare kan man med säkerhet fastställa att ett fotbollslag är mångkulturellt om en spelare har ett par strumpor som är tillverkade i utlandet.
Uppslagsverken talar inte så mycket om olika former av mångkultur, men det är stor skillnad på ett samhälle med en “historisk mångkultur” som exempelvis Schweiz, en “maktinfluerad mångkultur” som simpel kolonisering eller konstlade gränser, där det finns många exempel i Mellanöstern och Afrika, och en “politiskt influerad mångkultur” som exempelvis Sverige.
Ska man diskutera mångkultur utifrån ett svenskt perspektiv tycker jag man också ska hålla sig till den politiskt influerade mångkulturen. Jämförbara länder är exempelvis Kanada och Australien, där de sistnämnda är extra intressanta då de ju faktiskt gått ifrån den officiella politiska doktrinen om mångkultur alldeles nyligen.
Här handlar det om en medveten politik att skapa, forma och vidmakthålla ett mångkulturellt samhälle. Här ses mångkulturen också ofta som ett lämpligt verktyg för att avskaffa nationalstaten (och i grunden förutsättningen för en fungerande demokrati).
Förespråkarna vill dock gärna förringa betydelsen och blandar gärna ihop de kulturella och sociala effekterna och reducerar gärna etnicitet till att handla om matrecept och restauranger och liknande.
Slutsats? Tar inte ett land emot XXX XXX antal människor från andra kulturer varje år skulle man i det landet inte kunna äta pizza.
Förespråkarna av mångkultur kan ofta vara i det närmaste besatta av ett “vi och dom”-tänkande. Man tar alla tillfällen till att framhäva kulturella skillnader och exempel på vad man tycker att är att föredra hos andra kulturer. “Utan invandrare skulle Sverige vara grått och trist”, “Sverige utan invandrare är rena barbariet” och så vidare. En konsekvent nedvärdering av den egna nationen och dess kultur som återfinns hos en stor del av den politiska eliten, inte bara i Sverige utan i många västerländska länder.
Gammal postning (juni): Ett extremt land augusti 21, 2007
Posted by pktext in pk.add a comment
Läste häromdagen, i en av våra ledande PK-tidningar, en undersökning som visade på att vi svenskar inte alls är så lagom som vi gärna vill tro utan att Sverige egentligen var ett extremt land.
Det låter som en ganska logisk beskrivning för ett land där det är extremt att vara konservativ och det enda parti som tar avstånd från alla former av extremism, höger som vänster, beskylls för att vara extremt.
Gammal postning (juni): Motsägelsefull mångkulturalist augusti 21, 2007
Posted by pktext in Okategoriserade.add a comment
Aftonbladet, denna klart lysande stjärna på himmeln av politisk korrekthet, har en krönikör som heter Emine Onatli. Hon har en kort ”presentation” av sig själv där hon förklarar sig ”brinna för ett mångkulturellt samhälle. Där inga fundamentalister – vare sig de är muslimer, kristna eller judar – har inflytande som leder till ökade motsättningar.”
Det låter ju onekligen bra, men vad hon verkar ha missat är att hon som förespråkare av mångkulturen själv är en fundamentalist och att hon i högsta grad verkar för ökade motsättningar mellan olika grupper i samhället.
Mångkulturella samhällen, påtvingat genom militärt eller politiskt våld, har aldrig och kommer aldrig att leda till minskade motsättningar utan enbart till motsatsen.
